Det går inte utan gardiner
Med långa och starka armar skuttade vi upp för trapporna till nya lägenheten. Det är här jag (och Pompej) bor nu, med mina (och några av hans) saker på riktigt. Men det finns ett litet problem. Gardinstängerna blev kvar i den bröttliga militärbilen. Det är därför lådorna inte är uppackade än. Den ombonade känslan måste fram innan jag kan packa upp alla de tio lådorna med kakfat, koppar, servicer och andra köksartiklar. Hur länge kommer lådorna bara stå där?Bananlådorna håller hårt om nödvändigheterna. Igår behövde vi vispen till stuvade makaroner, det blev alkis-middag istället.
Huller om buller. Bakom tv-fåtöljen gömmer sig flera Bajella bananlådor och lånade flyttkartonger
Överallt står lådorna. Här i sovrummet
När jag vänder mig vid köksbordet ser jag ännu fler. De tar över lägenheten
Jag vet inte ens hur vi ska få med de långa stängerna i den korta bilen om vi skulle åka och hämta dem. Kan jag skicka dem med tåget kanske, på samma sätt som jag skickar nycklar, resväskor och mammor? Det är gratis men inte riskfritt. Tåget åker ju ändå redan där på rälsen, det är inte så att mina glömda saker tar någons plats. Förrutom mamma då, men henne betalar jag för.
Det ekar utan gardinerna, tallriksklirrens ljud blir ännu vassare för öronen. Med lite dämpande effekt runt fönsterna skulle det gå mycket smidigare. Hur ska jag göra? Jag måste ha mina långa, gamla och svarta gardinstänger! Hur kunde jag glömma lasta ur dem?
Huller om buller. Bakom tv-fåtöljen gömmer sig flera Bajella bananlådor och lånade flyttkartonger
Överallt står lådorna. Här i sovrummet
När jag vänder mig vid köksbordet ser jag ännu fler. De tar över lägenheten
Kommentarer
Trackback
