Midsommar

Då var drömmarnas dag Ä N T L I G E N här. Den mest underbara dag på hela året som vi alla alltid sucktar efter. Strålande sommarväder, ljumma vindar, blommor i håret och ett långbord som är uppdukat för en härlig grillbuffé med tre olika sorters glas, en för varje dryck, och dubbelt så många sorters sill och den där förbannade dillen i potatisen. Men precis som den låter, lite för bra för att vara sann, så finns den egentligen bara i drömmarna. I de vuxnas drömmarnas värld. Jag kan inte på något sätt associera mig till detta levande liv.

I verkligheten är jag för regnrusk blandat med åska, som verkligheten bjuder på, ett (och bara ett) glas med vin som jag fyller på allt eftersom. Så där böljande romantisk och mjuk som man ska vara, kan jag inte heller leva upp till. Jag är alltid lite för grov i mun. Det är så verkligheten ser ut för mig idag, och alla andra dagar på året då jag är pessimist/realist. Alla andra 364 dagar kan jag inte leva upp till vuxenkraven att planera, spara, organisera, beräkna, motivera, motionera eller ens jobba.

Så varför ska jag, som känner mig mer osäkrare än när jag var sjutton år och ville påstå att jag var såå vuxen, försöka ta denna tradition i mina egna händer? Jag dricker vanligtvis bara sprit när jag annars är för full, tar sällan en klutta av senapssillsåsen och lägger den på min kant av tallriken när det bjuds. Jag tycker vardagligen att det är jobbigt att laga mat till knappt två pers. Jag umgås och lever med kompisar som utåt inte erkänner sig vuxna. Men nu ska vi med tretton olika sorters köttstycken och spöregn i backen, på eget bevåg, samla oss i en klunga och försöka föra en sedvänlig tradition under måttlig fylla. Skål på det och lycka till!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0