Fiazoo

I lördags tog vi cyklarna ner till loppisen på Heden. Jag prutade till mig den här fina filten med mormorsrutor. Den passade alldeles ypperligt i gungstolen.




Björken utanför säger mig att hösten verkligen är på G. I´m ready



Jag har försäkrat mig med lite värme.


Nu har de somriga blommorna även fått ge vika. Jag bytte ut två pelargoner (japp, i år köpte jag faktiskt den blomman jag inte gillar) mot lite kål för att förlänga säsongen där ute i balkonglådorna. Något som står högt på min favoritlista är faktiskt blad. Som florist kan jag ibland tröttna på det fokus som blomman har. Så i år lekte jag med olika nyanser och strukturer på de bortglömda bladen


 
På balkongen växer ett regn av Lysimachia och den gråbladiga dichondra. Att mixa gråa och gröna blad med röda gör att det blir mycket liv utan blommande blommor. Däremot skymtar en enstaka vit blomma från euphorbia.



En uppstammad klematis har klättrat iväg längs med väggen och blivit rödare i bladen ju mer sommaren har gått.

Precis som alla andra har vi varit ute efter en simpel stringhylla. En gammal, såklart. Jag har bjudit på auktioner, tradera och på blocket säljs de långt innan jag hinner till annonserna. Mitt tålamod har börjat sina. Jag har inte den uthålligheten att bevaka auktioner in i sista sekund. Så igår fick det bli en sprillans ny hylla istället. Pompej gillar nya saker så ibland kan han väl få som han vill (bara jag går med på det). För bara 279 pix hittade vi den här som påminner en hel del om den gamla klassikern. Går det att hitta något liknande det jag tänkt mig för en billig peng så är inte jag sen på att nappa!



Att en hylla kan lyfta ett helt rum trodde jag inte. Det börjar kännas som vi bor här på riktigt nu. Imorgon är det fem månaders sen vi fick nyckeln och började slipa golv.

Nu rullar bilen och jag har fått upp det lilla vinskåpet. Det står och myser bakom soffan i ett hörn. Diskret och nästan lite inträngt. Men åååh så fint det kommer synas och ta sin egna plats sen, när jag någon gång i framtiden bor i mitt svarta hus med gröna knutar.



Vid soffhörnet och allt sladdtrassel fick det nya vinskåpet från Myrorna stå. Bob vakar och vaktar över de halvfulla flaskorna.




De marokanska glasen får fylla upp glashyllorna. I tomrummen ska såklart fina, större glas få pryda våran nya möbel. Det är alltid lite extra roligt att vara på jakt efter något speciellt när man är på loppis.



Ett av handtagen satt lite löst, bäst att skruva fast så det blir gjort. Kunde inte låta bli att hänga i en toffs i nyckeln.

Idag hittade jag ett sött litet vinskåp på Myrorna. Dessvärre ville inte bilen starta halvvägs hem, så nu står den lite tokigt till och jag kan inte bära upp min nya möbel. Inte nog med det. Jag har dessutom fått tre påsar med massa fina saker som min söta vän, inte riktigt orkar släpa med sig upp till nya lägenheten i Stockholm. Åååh, snälla söta bilen! Starta nu då.

Under helgens storstadsbesök hade jag förrutom spelningen med Coldplay en butik att se fram emot. Helt fantastiska Afro Art som bara sprudlar av regnbågens alla färger. Jag blev alldeles till mig när jag fick ta och känna på alla härliga material. Det var absolut inga problem alls att släpa med sig en randig, rund matta och matchande korg till alla tidningar som ligger överallt. Inte om ni frågar mig iallafall, men däremot var det inte heller jag som fick släpa på den tunga väskan när vi väl skulle hem.



Den här var inte lätt att kort på, den måste ses i verkligheten. Ränderna förstärker verkligen den runda formen och gör sig alldeles utomordentligt på det svarta golvet. Jag blir så glad av att bara titta på den.



En stor rymlig korg som dessutom är en fröjd för ögat.

Sovrummet har äntligen fått upp sin alldeles egna spegelvägg. I tidigare inlägg har ni kunnat läsa om när jag sprayat några speglar som fyndat på loppis. Allt från guld, silver och trä har blivit vita för att få en fin helhet. På en del tog det emot att göra de enkelt vita, men jag fick tänka på resultatet som jag hade i huvudet. Nog för att jag gillar färg och var lite rädd för att det skulle se överdrivet matchat, som att man klickat hem ett helt koncept. Men jag blandade vita matta och blanka nyanser, det gjorde att det blev lite liv i luckan och för att inte tala om hur mycket mer mönstret fick tala för sig själv. Nu ska jag även redovisa vad vi gjorde med den gamle dörren vi bröttligt släpade hem. Den är tung som en likkista.



Två fina ramar som egentligen inte saknar någon charm. Lite för billiga för att bara gåförbi på loppisen. Men ibland är det så svårt att låta bli ändra på saker. Vill man ha något får man ibland göra det själv



Så här blev den lilla samlingen. Som tur är finns det massa plats kvar på väggen, jag vill ha mer! Ni skymtar även sänggaveln. En gammal dörr som har sina skavanker fick ge lite tyngd i rummet. Nu känns det som sängen har sin givna plats.



Mönstrerna riktigt träder fram ur väggen utan att ta över och krympa rummet.




Sänglamporna skruvades fast på den nya gaveln och kom fram mer än vad när de satt på den mönstrade väggen. Jag valde att ha handtaget neråt, men den dag jag vill växla så vänder vi bara på dörren. Gånggärnet passar även utmärkt som en liten hängare för smycken som jag varje kväll tar av mig. Får jag för mig att ändra till spetsgardiner tänker jag framhäva det sirliga genom att vända på dörren där den andra sidan är ännu ruffare. Här bor även den lilla sångfågeln.

I sommar var vi en hel del själva i mina föräldras hus då de, som bekant, var bortresta. Jag passade på att mysa så mycket jag bara kunde med mina gosiga katter, som är en del av mitt fiazoo. De är riktiga livsnjutare, jag har så mycket att lära mig av de.





Pelle-kissen slumrar till och passar på att sträcka ut sig så mycket som det bara går när han har hela soffan för sig själv



Nisse är en egen katt, men när jag höll på med den här buketten blev han väldigt tam och nyfiken. Han satte sig på höften och luktade på blommorna.Vanligtvis är han som en arg tjur och det är bara på hans villkor.

Efter en skön helg i Stockholm och en lång, kall tågresa har stackars Pompej dragit på sig lite elaka baskilusker. Hypokondrikern inom mig har tagit över hans kropp som nu tror att det är grissjukan. Så då får man göra det bästa av situationen. Jag gick iväg och köpte en brakfrukost. Dessvärre hjälpte det inte så mycket mot den onda halsen, men jag blev iallafall köttbullemätt!



Vi lyxade till det med något utöver det vanliga. Så här mycket brukar det aldrig vara på frukostbordet en tisdagsgmorgon. Mindre är chansen att tiden finns för att njuta.



Superdupergod fikonmarmelad som har blivit en liten favorit. Jag föll för den fina burken när jag strosade i sylthyllan

Vi råkade pricka in alla varma dagar genom att åka bil. Men allt ont har något gott med sig, eller är det tvärtom? Längs med sommarvägarna var det loppisskyltar bakom nästan varenda krön. Den här lilla fågeln i porslin hittade jag tidigt i sommar, redan innan semestern. På bilden får den sällskap av två andra fåglar. Numera vilar och vakar den över oss i sovrummet på den nya sänggaveln som jag tänker visa er lite senare.


Jag är knappast ensam om att ha pippi på fåglar.

Då var det augusti, nystart, snart vinter. Både längtan och ångest finns i luften och runtomkring. Semestern och de ljusaste sommardagarna är förbi. Själv så satt jag i bil de varmaste dagarna under ledigheten på grund av dålig planering av mig och min bättre hälft (som annars är bättre på att planera). Jag gjorde dessutom ett av de sämsta besluten i mitt liv att inte följa med ner till Marocko i år. Även om det var många mysiga kvällar, roadtrips och fina fester med goda vänner så kunde jag inte låta bli att tänka på pärlan där nere i Afrika. Dubbledarn!





Jag hittade den här töntiga bilden på mig och mamma från semestern i Marocko 2007. Vi står och väntar på en bil tror jag, what to do?



Shoppa i medinan, helst varannan dag. Pruta, pruta, pruta!! Alla dofter, människor, mönster och den mysiga stämningen. Love it



Släktmiddagarna brukar ofta bryta ut i någon form av musikal. Farmor (till höger) brukar skaka loss ordentligt som alltid följs av en nära-döden-upplevelsen dagen efter. Kusiner, fastrar, farbror och pappa jammar bara med



Men framförallt saknade jag att bara njuta av värmen, vattnet, vågorna och en te-frukost med bröder och kusiner. Här är vi i strandstugan och latar oss vid Atlantens enorma vågor som lockar surfare från hela världen.

Mitt uppe i semestern och någonstans ute i Sverige hittade jag tillbaka hit, till bloggen. Sommaren må vara regnig, men ack så ljuvlig.
Jag skrotar igenom massa loppisar och har någon sorts obotlig burkfrossa. Vi letar efter fina bokstäver men faller hela tiden för annat fint att hänga på väggarna där hemma. När vi egentligen bara borde låsa in oss och fortsätta med köksrenoveringen.