Till sommaren blir det bullkalas i bersån
Jag blir alldeles varm i kroppen efter att pratat med mormor. Det är ett lugn som sprider sig från hjärtat till fingrarna, tårna och ändå ut i hårtopparna. Hon frågade om jag hittat nåt ställe att bo på än, som i att bo på riktigt alltså. Då kanske du kan hämta den gröna servisen, du får välja ut vilka delar du vill ha, en del har några skavanker, säger hon med sin milda och vänliga röst. Det är Berså som står och väntar på mig i ett av hennes vitrinskåp. Så länge jag kan minnas har jag paxat den, tur att jag kunde med när jag var yngre och inte visste vilken dyrgrip som skulle pryda mina egna skåp. Inte en kopp kommer jag lämna efter mig, det gör mig inget att hon har kört några tallrikar i diskmaskinen så att trycken bleknat.
Det är inte porslinet som värmer min själ. Det är mormor. Som med så små bokstäver pratar om ingenting. Det känns så tryggt, att höra henne i den andra luren. Hon undrar om jag har gardiner och allt som behövs. Mormor har under hela hennes liv sytt väldigt mycket. Nuförtiden kviltar hon mycket, stora överkast och små grytlappar. Hon vill nog hjälpa till, hon tillhör den vänliga och hjälpsamma generationen som tar sin plikt i livet likt en ledsaga. Med en vardaglig dos beslutsångest upp till öronen slutar jag grubbla för en kort stund när jag vilar i detta lugna rus som mormor spridit till mig.
Kommentarer
Trackback
