Fiazoo

I lördags tog vi cyklarna ner till loppisen på Heden. Jag prutade till mig den här fina filten med mormorsrutor. Den passade alldeles ypperligt i gungstolen.




Björken utanför säger mig att hösten verkligen är på G. I´m ready



Jag har försäkrat mig med lite värme.


Nu har de somriga blommorna även fått ge vika. Jag bytte ut två pelargoner (japp, i år köpte jag faktiskt den blomman jag inte gillar) mot lite kål för att förlänga säsongen där ute i balkonglådorna. Något som står högt på min favoritlista är faktiskt blad. Som florist kan jag ibland tröttna på det fokus som blomman har. Så i år lekte jag med olika nyanser och strukturer på de bortglömda bladen


 
På balkongen växer ett regn av Lysimachia och den gråbladiga dichondra. Att mixa gråa och gröna blad med röda gör att det blir mycket liv utan blommande blommor. Däremot skymtar en enstaka vit blomma från euphorbia.



En uppstammad klematis har klättrat iväg längs med väggen och blivit rödare i bladen ju mer sommaren har gått.

Precis som alla andra har vi varit ute efter en simpel stringhylla. En gammal, såklart. Jag har bjudit på auktioner, tradera och på blocket säljs de långt innan jag hinner till annonserna. Mitt tålamod har börjat sina. Jag har inte den uthålligheten att bevaka auktioner in i sista sekund. Så igår fick det bli en sprillans ny hylla istället. Pompej gillar nya saker så ibland kan han väl få som han vill (bara jag går med på det). För bara 279 pix hittade vi den här som påminner en hel del om den gamla klassikern. Går det att hitta något liknande det jag tänkt mig för en billig peng så är inte jag sen på att nappa!



Att en hylla kan lyfta ett helt rum trodde jag inte. Det börjar kännas som vi bor här på riktigt nu. Imorgon är det fem månaders sen vi fick nyckeln och började slipa golv.

Nu rullar bilen och jag har fått upp det lilla vinskåpet. Det står och myser bakom soffan i ett hörn. Diskret och nästan lite inträngt. Men åååh så fint det kommer synas och ta sin egna plats sen, när jag någon gång i framtiden bor i mitt svarta hus med gröna knutar.



Vid soffhörnet och allt sladdtrassel fick det nya vinskåpet från Myrorna stå. Bob vakar och vaktar över de halvfulla flaskorna.




De marokanska glasen får fylla upp glashyllorna. I tomrummen ska såklart fina, större glas få pryda våran nya möbel. Det är alltid lite extra roligt att vara på jakt efter något speciellt när man är på loppis.



Ett av handtagen satt lite löst, bäst att skruva fast så det blir gjort. Kunde inte låta bli att hänga i en toffs i nyckeln.

Idag hittade jag ett sött litet vinskåp på Myrorna. Dessvärre ville inte bilen starta halvvägs hem, så nu står den lite tokigt till och jag kan inte bära upp min nya möbel. Inte nog med det. Jag har dessutom fått tre påsar med massa fina saker som min söta vän, inte riktigt orkar släpa med sig upp till nya lägenheten i Stockholm. Åååh, snälla söta bilen! Starta nu då.

Under helgens storstadsbesök hade jag förrutom spelningen med Coldplay en butik att se fram emot. Helt fantastiska Afro Art som bara sprudlar av regnbågens alla färger. Jag blev alldeles till mig när jag fick ta och känna på alla härliga material. Det var absolut inga problem alls att släpa med sig en randig, rund matta och matchande korg till alla tidningar som ligger överallt. Inte om ni frågar mig iallafall, men däremot var det inte heller jag som fick släpa på den tunga väskan när vi väl skulle hem.



Den här var inte lätt att kort på, den måste ses i verkligheten. Ränderna förstärker verkligen den runda formen och gör sig alldeles utomordentligt på det svarta golvet. Jag blir så glad av att bara titta på den.



En stor rymlig korg som dessutom är en fröjd för ögat.

I sommar var vi en hel del själva i mina föräldras hus då de, som bekant, var bortresta. Jag passade på att mysa så mycket jag bara kunde med mina gosiga katter, som är en del av mitt fiazoo. De är riktiga livsnjutare, jag har så mycket att lära mig av de.





Pelle-kissen slumrar till och passar på att sträcka ut sig så mycket som det bara går när han har hela soffan för sig själv



Nisse är en egen katt, men när jag höll på med den här buketten blev han väldigt tam och nyfiken. Han satte sig på höften och luktade på blommorna.Vanligtvis är han som en arg tjur och det är bara på hans villkor.

Efter en skön helg i Stockholm och en lång, kall tågresa har stackars Pompej dragit på sig lite elaka baskilusker. Hypokondrikern inom mig har tagit över hans kropp som nu tror att det är grissjukan. Så då får man göra det bästa av situationen. Jag gick iväg och köpte en brakfrukost. Dessvärre hjälpte det inte så mycket mot den onda halsen, men jag blev iallafall köttbullemätt!



Vi lyxade till det med något utöver det vanliga. Så här mycket brukar det aldrig vara på frukostbordet en tisdagsgmorgon. Mindre är chansen att tiden finns för att njuta.



Superdupergod fikonmarmelad som har blivit en liten favorit. Jag föll för den fina burken när jag strosade i sylthyllan

Vi råkade pricka in alla varma dagar genom att åka bil. Men allt ont har något gott med sig, eller är det tvärtom? Längs med sommarvägarna var det loppisskyltar bakom nästan varenda krön. Den här lilla fågeln i porslin hittade jag tidigt i sommar, redan innan semestern. På bilden får den sällskap av två andra fåglar. Numera vilar och vakar den över oss i sovrummet på den nya sänggaveln som jag tänker visa er lite senare.


Jag är knappast ensam om att ha pippi på fåglar.

Då var det augusti, nystart, snart vinter. Både längtan och ångest finns i luften och runtomkring. Semestern och de ljusaste sommardagarna är förbi. Själv så satt jag i bil de varmaste dagarna under ledigheten på grund av dålig planering av mig och min bättre hälft (som annars är bättre på att planera). Jag gjorde dessutom ett av de sämsta besluten i mitt liv att inte följa med ner till Marocko i år. Även om det var många mysiga kvällar, roadtrips och fina fester med goda vänner så kunde jag inte låta bli att tänka på pärlan där nere i Afrika. Dubbledarn!





Jag hittade den här töntiga bilden på mig och mamma från semestern i Marocko 2007. Vi står och väntar på en bil tror jag, what to do?



Shoppa i medinan, helst varannan dag. Pruta, pruta, pruta!! Alla dofter, människor, mönster och den mysiga stämningen. Love it



Släktmiddagarna brukar ofta bryta ut i någon form av musikal. Farmor (till höger) brukar skaka loss ordentligt som alltid följs av en nära-döden-upplevelsen dagen efter. Kusiner, fastrar, farbror och pappa jammar bara med



Men framförallt saknade jag att bara njuta av värmen, vattnet, vågorna och en te-frukost med bröder och kusiner. Här är vi i strandstugan och latar oss vid Atlantens enorma vågor som lockar surfare från hela världen.

Mitt uppe i semestern och någonstans ute i Sverige hittade jag tillbaka hit, till bloggen. Sommaren må vara regnig, men ack så ljuvlig.
Jag skrotar igenom massa loppisar och har någon sorts obotlig burkfrossa. Vi letar efter fina bokstäver men faller hela tiden för annat fint att hänga på väggarna där hemma. När vi egentligen bara borde låsa in oss och fortsätta med köksrenoveringen.

När regnet öser och tiden bara finns där så har vi låst in oss i lägenheten. Eller ja, vi tog en liten titt ut till ett stort lager med gamla dörrar. Där fann vi en ny vän som vi skubbade av och hittade nytt användningsområde till. Dessutom har den laserade bröstpanelen fått sig en rejäl omgång.

Så många fina mönster men så få ytor att täcka



Att göra om köket ska väl inte vara svårt. Vi ska varken byta stommar eller luckor. Vitvarorna är dessutom nya från förra året. Så vad finns kvar? Jo, några stackars bänkskivor och ett kakel som inte faller prinsessan på ärten i smaken. Men något i den här stilen kan jag tänka mig att stå i när jag kokar kräm, syltar och kavlar pajdeg. Nu väntar vi bara på vecka trettiotvå.

Sovrummet fick ett nytt överkast för några veckor sen. Fyndade det på en tokrea. Snart ser lägenheten ut som ett litet drömtorp. Har man ingen egen stuga får man göra så gott man kan.



Spegeln som var guldfärgad åkte på lite vit sprayfärg. Nu saknar den bara några kompisar till en udda spegel-vägg



Vid sängkanten ser det lite ensamt ut utan sängbord, att det ska vara så svårt att hitta två olika små smidiga som faller oss (mig) i smaken. Men så länge man klarar sig går det alldeles utmärkt. Sänglamporna hittade vi för 25 kr/styck på en loppis. De har plåtskärmar och är böjliga så man kan vinkla de hur man vill.

Igår tog vi oss en liten spontantripp med cyklarna. Cykelvägen ledde oss in till en liten snabbis på Liseberg



Vi åkte den långa fina rulltrappan



Det sög tag i magen när vi gick runt och åt glass medans vi tittade på alla skruvade kastruller med tillhörnade skrik. Vi bestämde oss för att ta det lite lugnt och gick mot utsiktstornet



Vägen hem var som en egen bergbana. Den mysiga gångstigen som slingrar sig längsmed och över bäcken



När vi kom hem var vi både törstiga och hungriga. Rosé och jordgubbar på balkongen avslutade denna underbara tisdag på ett alldeles ypperligt sätt!

Igår gick jag och Pompej en sväng på stan och ramlade rätt in i det här fina diskstället. Det fick snällt följa med oss hem




Det är mycket roligare att stå och diska när elfanterna marsherar framför mig. Då slipper jag titta på det hemska kaklet som snart ska få åka ner



Den (osmakligt) laserade bröstpanelen kommer inom sinom tid åka på en skvätt med täckande färg. Bordet blir förmodligen vitt. Det är bara ursäkter som gör att inget händer. No more ugly tant-kök! Jag gillar ju tanten inom, men hon är lite sötare än så här. Kanske blir det några prickar på väggarna? Dagens projekt är att klä om lampskärmarna i fönstret. Sally bazar har en uppsjö av massa söta fina tyger

Jag försöker att hålla lite koll, jag skriver bland annat upp vilken dag Nour El-Refai sommarpratar i p1. Brevid dagens datum brukar jag ringar in namn när kompisar har namnsdag, vilket jag aldrig sen gör någonting åt. Och visst vore det gött med en ny fin almenacka som man kan vinna här.

Idag står det att jag måste ringa med flera utropstecken. Egentligen skulle jag gjort det redan igår, men jag strök texten på raden i min lilla gubb-kalender och skrev om det till dagens datum. Det finns även ett frågetecken med ett litet resa innan.

När jag i morses gick ut i köket hade jag helt glömt bort att jag värmde mjölk för att hälla i kaffet i picnic-termosen. Men en sån tur (som snart är mitt namn) att det låg och skummade i kant med kastrullen! Today is my day, agin!!

Att ha sommarkalas är tydligen lite som att fylla år. Efter mer än 12 timmars festande, ätande och en orgie i glassfrosseri hade badrum, kylskåp och rum fått massa nya kompisar.



Malin gjorde det rätta och gav en florist underbart fina blommor! En stor bukett med en så vacker färg



Antingen är Lisa på väg att flytta in hos oss eller så är det mitt "åååh, vilken fin en sån vill jag ha..." som fått denna lilla sötsak att pryda badrumshyllan hemma hos oss. Den luktar underbart, jag undrar om den går att äta?


Fransmännen hade med en jättefin aloe vera, en växt man både kan titta på och använda som salva på sår eller brännskador. Fruktfattet hade mer frukt efter än innan festen, det vet i tusan hur det gick till?


Kanske borde ha midsommarfest i veckan igen, för i kylskåpet finns det inte så mycket mer än alla världens olika sillar

Då var drömmarnas dag Ä N T L I G E N här. Den mest underbara dag på hela året som vi alla alltid sucktar efter. Strålande sommarväder, ljumma vindar, blommor i håret och ett långbord som är uppdukat för en härlig grillbuffé med tre olika sorters glas, en för varje dryck, och dubbelt så många sorters sill och den där förbannade dillen i potatisen. Men precis som den låter, lite för bra för att vara sann, så finns den egentligen bara i drömmarna. I de vuxnas drömmarnas värld. Jag kan inte på något sätt associera mig till detta levande liv.

I verkligheten är jag för regnrusk blandat med åska, som verkligheten bjuder på, ett (och bara ett) glas med vin som jag fyller på allt eftersom. Så där böljande romantisk och mjuk som man ska vara, kan jag inte heller leva upp till. Jag är alltid lite för grov i mun. Det är så verkligheten ser ut för mig idag, och alla andra dagar på året då jag är pessimist/realist. Alla andra 364 dagar kan jag inte leva upp till vuxenkraven att planera, spara, organisera, beräkna, motivera, motionera eller ens jobba.

Så varför ska jag, som känner mig mer osäkrare än när jag var sjutton år och ville påstå att jag var såå vuxen, försöka ta denna tradition i mina egna händer? Jag dricker vanligtvis bara sprit när jag annars är för full, tar sällan en klutta av senapssillsåsen och lägger den på min kant av tallriken när det bjuds. Jag tycker vardagligen att det är jobbigt att laga mat till knappt två pers. Jag umgås och lever med kompisar som utåt inte erkänner sig vuxna. Men nu ska vi med tretton olika sorters köttstycken och spöregn i backen, på eget bevåg, samla oss i en klunga och försöka föra en sedvänlig tradition under måttlig fylla. Skål på det och lycka till!!